Hannas nyårskrönika

Dela!Share on Facebook11Tweet about this on TwitterShare on Reddit2Share on Google+0Share on StumbleUpon0Share on Tumblr0Digg thisPin on Pinterest0Email this to someone

Då var mitt första år med frihetsfaxen till ända! Det har varit ett jättekul år, vi har haft massor av intressanta gäster och vår lyssnarskara har ökat stadigt.

2015-12-31_13-45-09

Sedan jag kom in som gäst i början av 2015, för att sedan fortsätta som co-host, har vi haft inte mindre än 22 gäster i olika avsnitt (varav några återkommande). Vi har diskuterat alltifrån hur det är att leva på resande fot i östasien, att skola sina egna barn, hur det är att bo på landet och hitta lösningar utan att blanda in staten – till att intervjua en professor i österrikisk ekonomi och pratat om hur det är att leva som mormon i Utah. Bland våra gäster finns alltifrån den tidigare Slöseriombudsmannen Martin Borgs till den kontroversiella journalisten Chang Frick.

Kort sagt, vi har haft en minst sagt bred repetoar av ämnen och gäster och jag förväntar mig att vi fortsätter på samma spår under 2016!

Jag har haft jättekul och trots att jag började ett nytt jobb i samma veva som jag började delta i Frihetsfaxen så har varje måndag (när vi spelar in) varit en energiboost och ett efterlängtat utlopp för tankar, idéer och reflektion. På många sätt har det ersatt mitt tidigare frekventa bloggande! Det har dessutom givit mig en god vän, Kristian, som det kanske mest positiva av alla konsekvenser! <3

Året slutar på topp, med nytt jobb till Kristian och massa spännande idéer för hur vi ska fortsätta Frihetsfaxen nästa år!

Jag hoppas på fler sociala tillställningar under sommaren, ännu fler spännande initiativ likt de vi sett under 2015 och kanske inte minst en fortsatt teknikutveckling som leder frihetens ande in i alla delar av samhället, utan att folk ens är medvetna om det!

Själv är jag sjukt sugen på 3d-printers (eller” el-sprits” som jag helst vill kalla dem) och möjligheten att utveckla smarta lösningar på alla tänkbara små praktiska problem i vardagen. Om det är en övergående förälskelse återstår att se.

Sist men inte minst vill jag tacka alla er underbara lyssnare som gör vår podcast till något mer än två högljudda idioter som skriker i en microfon. Vi vore ingenting utan er!

/Hanna

Kommentera